Kuslig hus med elak man...

Vi tillbringade den sista helgen i augusti på vackra sydkoster med sin fantastiska natur. Vädret bjöd oss på sol och värme och måsars skrän blandades med toner från det rogivande havet. Saltkråkan känslan infann sig direkt för min man och jag. Vi hade aldrig besökt kosteröarna innan så det var premiär för oss båda. 

Allt var verkligen perfekt och på lördagen tog vi en långpromenad för att utforska ön närmare. Med hjälp av karta och googlemaps så hittade vi flera fina platser i omgivningarna som vi tittade närmare på. Efter en nästan tre timmars promenad så såg vi några vackra hus som vi beundrade.

”Här är så fint”sa maken och menade ett pittoreskt litet hus med stockrosor framför den vitmålade fasaden och jag höll med. Vi fortsatte promenaden men plötsligt stannade min man vid ett intilliggande hus och sa”Här är inte fint i alla fall”Jag stannade upp och stirrade på ett till ytan vackert hus. Litet och vitt med grön dörr och knutar. En oerhört kuslig känsla infann sig. Energierna från det huset var inte roligt. Håret på mina armar ställde sig rakt ut, jag rös i hela kroppen, tom i ansiktet och inacken. En ofattbar känsla av sorg och ledsamhet for över mig och jag fick kämpa mot gråten. Min man är medial men vill inte vara det så han kan stänga av. Vi fick samma inre bild av en elak man från förr med massa barn och en fru han inte var snäll mot. Min mans kusin är medium och hon sa exakt samma som vi såg när jag skickade bild på det kusliga huset. Nästa år åker vi tillbaka och då letar vi upp huset igen. /Helena

Inga kommentarer

Lämna ett svar